(text från hormoner och hemorojder)

… så skulle vi göra det nu. Vi skulle sitta hos dig, ge dig den fetaste kramen och be dig berätta, från början till slut.

Vi skulle torka av diskbänken, röja upp i badrummet och slå upp fönstrena för vädring. Sen skulle vi se till att du fick nåt riktigt att äta, att du fick duscha ifred och låta det ta tid.

När ditt barn har ätit skulle vi bädda ner det i vagnen och gå ut och bara vandra i timmar, medan du sover den där efterlängtade sömnen med vetskap om att det är hellugnt att göra det. Vi vet hur din kropp värker just nu.

På vägen tillbaka skulle vi köpa hem färska tulpaner, fint schampo och allt det andra du prioriterar bort nu för tiden men som ändå gör dig glad. Vi skulle se till att baxa hem tunga blöjpaket och bunkra välling.

Vi skulle omge dig med inspiration, asgarv och hopp mitt i tröttheten. Vi skulle sätta föräldrafilter på alla fluffbloggar och katastroflöpsedlar. Vi skulle sätta en torped på att tysta de i mediavärlden som bygger upp ett föräldraideal. För vi behöver inga ideal, vi behöver få vara som vi är.

När vi kommit hem kan du få sova lite till, bara för att få känna känslan av att kunna somna om.

När du vaknar kommer det att kännas bättre. Vi lovar.