Hittade den!




de finaste

inred med känslor!

Här är Noels lille fotavtryck, 6 v gammal.


vill ha!

Jag kanske blivit barnvagnsoholic, men visst är denna snygg?! Det stod mellan en bugaboo och Crescent trike när vi skulle köpa vagn men jag tyckte inte riktigt att ca 13 000 kr för en barnvagn var så rimligt... Konstigt nog va?
MEN så gick jag in på barnvagnsmagasinet idag och kollade tillbehör eftersom jag fortfarande letar efter en snygg och stilren skötväska. Och vad hittar jag då?
DENNA skitsnygga modellen för 8000, vilket var det vi betalade totalt för vår Trike.

Äsch, är sjukt nöjd med den vi har ändå!



Idag är vi som vädret

Inte ett åskmoln då, tack och lov. Utan bara gråa, regniga och riktigt trötta. Jag och min lille vita har spenderat heeela dagen i sängen och försökt samla lite sömnpoäng. Sov så dåligt inatt (två timmar) och kunde sen inte somna om... Så det har vi försökt ta igen.

Nu är vi vakna och kollar på top model, och väntar på att C ska komma hem! Ska bli så skönt att ha han hemma nu över helgen när det närmar sig med stormsteg!

Roligare än så har det inte varit idag, och det behövde jag.


Lagerhaus levererar

vill fylla sofforna med dessa kuddar och minst en pläd får ta plats lite slängd över armstödet.


Tips till alla nyblivna mammor/gravida och uppmaning till alla nära och kära

Det är så jävla lätt att tro att man ska bli någon supermamma, vilket säkert många blir. Men i början är det så mycket att vänja sig vid och ett helt nytt liv som skapas, och man behöver inte dra på fejk-smilet med en gån utan faktiskt bara vara människa.

Min syster tipsade om en blogg som är så himla klockren, inte det där rosa på moln utan föräldraskap och graviditet precis så oslipat vackert som det är.
På denna blogg fanns ett brev som man kan (lite ironiskt) skicka ut till nära och kära när det närmar sig, och mitt i all "måste träffa denna lilla människa-hetsen" får folket runt om kring att stanna upp lite och tänka. Så jäkla bra.


Något av det märkligaste jag någonsin varit med om var att lämna sjukhuset efter vår förlossningspärs och i bilen ha med en liten liten bebis som skulle följa med hem. Till oss. Vi två blev i ett slag vi tre.

Nu började det svåra. Fram till det beräknade förlossningsdatumet var det bara själva förlossningen som vi fokuserat på. Men livet efter? Nej, nej, det hade vi inte alls tänkt på. Men det var nu det stora allvaret började. Lilla Y skulle från och med nu vara helt beroende av mig och min man, hon skulle ha mat och blöjor skulle bytas. Jag var så skör. Behövde mycket näring, men hade svårt att äta. Jag ammade. Fick jättestora sår på brösten som blev infekterade. Jag fick också rätt snabbt därefter en infektion i livmodern.

Och jag grät. Konstant. Skakad av den enorma ansvarstyngden som lades på mig när jag var som allra svagast. Jag grät av tacksamhet över att Lilla Y var frisk och så söt. Jag grät av sorg över att det blev som det blev med kejsarsnittet. Jag grät för att jag var så trött. Jag grät för att jag älskade min man så mycket och för att han hela tiden var stadig som en klippa och gav mig precis rätt stöd och fullkomligt öste kärlek över mig. Hormonerna och kaosbearbetning av oanade proportioner stormade upp inom mig samtidigt som jag gjorde allt för att läka i kroppen.

Men så är det en sak som jag nu i efterhand inte förstår att jag gjorde och som gör mig skitarg idag. Samtidigt som allt detta pågick i mig, så skulle jag vara så övertrevlig och släppa in en massa människor i vårt hem. Människor som insisterade på att få vara bland de allra första att komma och se vårt barn. Detta är nära och kära förvisso, men ändå.

Hur dum i huvudet får man vara? Jag pratar inte om dom som kom och hälsade på, dom menade ju bara väl. Nej, jag menar att det var jag som var dum. Jag var dum som inte kunde säga nej. Jag var också dum som ställde mig och fixade mat och fika. Eller så bad jag min man ställa sig och fixa mat och fika, men han var också helt slut.

En annan grej som var skitsvår som jag dumt nog till och med hade dåligt samvete över var att jag inte stod ut med att andra ville hålla i vårt barn när hon var så liten. Jag tycker av ren princip att ett litet nyfött barn bara ska hållas av sina föräldrar om inte föräldrarna själva erbjuder andra att bära barnet. Men det är ju den första frågan folk ställer när dom ser en bebis: Får jag hålla? Jag ville ju bara skrika NEJ! Men så satt jag där och bara: Eh… Nja… Och innan jag hann känna efter och svara ordentligt, så tog dom Lilla Y.

Allt det här kan te sig löjligt, men för mig handlade alla de här sakerna om en mycket större fråga, en fråga jag har dealat med hela mitt liv, men som nu drogs till sin spets. Det handlar om gränser. Dessutom kom jag på att det saknas former för hur man förhåller sig till en nybildad liten familj.

I min ursprungsfamilj är det till exempel helt självklart att kvinnan har en frist på 40 dagar efter förlossningen, där det egentligen bara är de närmaste kvinnorna (typ mamma, systrar, närmaste väninnor) som kommer och städar och lagar mat åt den lilla familjen tills den nyblivna mamman är återställd och har hittat rutinerna tillsammans med sin man och barn. Men den typen av tradition saknas här i Sverige. Jag saknade den. Jag lovar att den skulle behövas. ALLA förstagångsföräldrar jag har pratat med har känt på samma sätt som jag.

Så därför tänkte jag göra alla er snart blivande föräldrar en liten tjänst. Detta är ett litet meddelande ni kan skicka till era nära och kära när det beger sig. OBS. Se det som en grundtext som ni gärna får klippa och klistra i så att det passar just er.

”Hej kära/käre — !

Den — kom vår dotter/son till världen. Vi är överlyckliga, men väldigt trötta och enormt överväldigade. Vi vet att ni är nyfikna på vårt fantastiska lilla underverk och gärna vill hälsa på. Underbart. Vi tar gladeligen emot ert besök om ungefär 40 dagar. Läkaren har sagt att det tar ungefär så lång tid för en som precis har fått barn att återhämta sig. Alltså, då har mamman hunnit få koll på amning, slutat blöda lika mycket, eventuellt fått igång kisseriet och förhoppningsvis kunnat bajsa normalbra bajs och inte sten, åtminstone några gånger.

När ni kommer vill vi gärna att ni tar med er god fika, vi älskar nybakade kanelbullar (kaffe finns, men ta gärna med en liter mjölk) som vi äter tillsammans. Den bästa presenten vi kan tänka oss är några matlådor med hemlagad mat. Lasagne, kanske en köttgryta eller soppor är grymt. För det vi behöver mest just nu är avlastning på markservice-fronten, så att vi kan ägna lite mer odelad tid med vår nyfödda lilla parvel.

Och när ni kommer, fråga inte om ni får hålla bebisen. Ni kommer att få göra det inom sinom tid. På vårt initiativ. Ta det inte som en förolämpning, det handlar inte om er. Det handlar om oss.

Puss och kram.”


BLOGGEN HITTAR NI HÄR
http://www.nadiajebril.com/


Morgondroppe

Vill förnya lite i köket så småningom och byta ut porslinet lite allt eftersom, hittade dessa koppar från lagerhaus och älskar ugglan!


Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus