imorse fick amningshjärna en ny mening och långa vakna nätter börjar göra sig påminda kan man nog säga. Måtte det vända tillbaka snart så både jag och lillis kan njuta av det där underbara alla pratar om...Sömn.

För inte alls så längesen kunde vi somna vid halv åtta och bara vakna en gång per natt, för att sedan kliva ur sängen vid åtta, ibland nio, dagen därpå.

Nu vet jag knappt hur många gånger jag kliver upp och går runt och vaggar. Kanske tio? Och alltid en vakenstund mitt i natten på ca 1,5 timme. Lille skorpan... Som jag älskar dig. Det känns så överflödigt att ens försöka förklara. Min son, mitt allt.

Så. Nu har jag åter igen dedikerat ett helt inlägg åt sömn.