Jag tänker mer än ofta på hur mycket Lukas förstår och kanske hör i från magen. Han kurrar såfort han får vara nära den, tittar konstigt när det sparkar och luktar på den.
En sak vet jag och det är att han känner mina hormonsdofter för sen jag blev gravid har den här lilla vita killen varit som min egna skugga. Han är aldrig mer än en meter bakom mig även om det är så att. jag ska ta en dusch, gå på toa eller kollar på en film. Jag tror att han är en gammal själ. Och det har varit fruktansvärt skönt när jag ändå bara gått hemma, för utan det sällskapet vet jag inte hur länge jag hade klarat det.

Så jag undrar, va har ni för relation till ers djur?