noel håller låga här hemma kan jag säga, och begreppet att veta att man lever är nästan en underdrift.

Jag sitter med tuttarna i vädret, var femte minut har dom besök nu vid kvällstid, Noel har sin skriktimme, Christian yrar och slumrar av utmattning medans han av automatik går och vaggar katten. Åhnej! Klockan är åtta och vi har inte ätit middag, eller oj, vi har inte ätit frukost... Så vi äter, i skift.

Men fan va underbart det är.