i morse hade vi en genomblöt och kall liten vän vid vår ytterdörr, en blind sådan. Han fick lite mat och mina mammakänslor svämmade över. Katte var gammal, såg inget, smal och tovig...
Jag matade och matade ute på verandan och plötsligt fick han ett epilepsi-anfall. Jag skrev ut på byns hemsida och facebook om katten men ingen verkade känna till den.
Som tur är så är jag och Christian medlemmar i Djurambulansen sen ett år tillbaka och dom kom och hämtade lile Per (jag veeeet...) och chippkollas, får behandling och om inte ägaren hittas så ligger han snart ute på annons.

Älskade små djur. Mitt hjärta blöder.