det blev ingen bakning igår, däremot många skratt blandat med allvar, tårar och lycka. Det är precis vid sånna där tillfällen det är bra med en bästa vän, för att bara kunna glömma, minnas, ifrågesätta och prata. Jag och tant Ida har känt varann i 9 år snart och gått igenom det mesta ihop. Alla förstagrejer jag har delar jag med denna tjej och även om våra liv och vardagar numera skiljer sig som oljan i vattnet så förstår vi varandra. Och under dagar som igår behövde jag detta lättsamma och oroslösa samtal mer än någonsin.

Idag ska jag och Noel hem till mamma och komma ifrån lite, passa på att mysa och förhoppningsvis laga punkteringen på den saaatans vagnen. Samma dag som första snön föll valde det ena däcket att ge upp, va fan?

Nej hörrö ni. Nu börjar lillman knorra och vakna sakta men säkert och jag ska fortsätta packa lillväskan min.